Fan!!!!
Vi chattade en stund och alla undantryckta känslor kom tillbaka.
Jag älskar min underbara sambo och han är helt fantastisk som står ut med mig, men att han skulle vara ett så fantastiskt stöd för mig när jag berättade att jag fortfarande älskar och saknar F, det trodde jag verkligen inte.
Han visar stor förståelse och ger mig det stöd jag behöver.
Jag svek F grovt och gjorde mot honom vad jag hade lovat att aldrig göra. Jag behandlade honom vidrigt när jag stängde ute honom ur mitt känsloliv. Jag mår otroligt dåligt över detta och ångrar verkligen att jag inte skötte det smidigare. Han skrev till mig att om jag ville ha hans förlåtelse så fick jag be om den, men jag förtjänar inte hans förlåtelse.
Jag kommer alltid att älska honom och han har dagligen funnits i mina tankar ända sedan den dagen vi fick kontakt för första gången.
Det var det geografiska avståndet som gjorde att jag inte orkade vara kvar i förhållandet. Jag saknade honom för mycket och jag hade inte ork att ta mig ur min depression som jag varit sjukskriven för.
Nu måste jag släppa det förflutna och se framåt. Jag måste på riktigt börja slappna av och ge min älskade sambo all den kärlek han förtjänar. Jag måste på allvar ta vara på det jag har framför mig.