Ångest och livet
Som en följd av ångesten har jag även fått social ångest. Jag fixar inte att vara bland människor. Det kliar i kroppen och jag mår riktigt dåligt.
Jag har träffat en bra psykolog ett par gånger nu och det går framåt. Dessutom lär det nog bli så att jag får börja ta "lyckopiller" snart för jag är ännu inte framme vid att kunna gå tillbaka till jobbet igen. Förhoppningsvis kommer pillerna hjälpa mig att slippa ångesten över "småsaker" i vardagen.
Jag är alltså hemma om dagarna nu. Det tar emot att gå utanför dörren och "riskera" att träffa människor, men jag blir tokig på riktigt om jag bara ska gå hemma och göra inget. Så jag försöker att träffa vänner ibland. Jag försöker åka iväg och handla på Ica. Jag har till och med försökt med Ikea och Väla köpcentrum, men där blev det för mycket.
Hade jag inte haft mina älskade katter så hade jag inte mått så pass bra som jag ändå gör idag. Men givetvis har även min familj och mina vänner hjälpt mig. Min Älskade Man är ett ovärderligt stöd och jag är så innerligt tacksam över att jag har honom i mitt liv.
För att få dagarna att gå lite snabbare så har jag försökt komma iordning i lägenheten. Packat upp och fixat och så. Idag ringde målaren och sa att han kommer nästa vecka och tapetserar om sovrummet.
Jag har även börjat småpyssla lite. Löser lite korsord, handarbetar lite och nu senast är det smyckestillverkning. Eller ja, jag gör armband i färgglada färger. Med budskap på. Det börjar bli några stycken så jag kanske ska börja sälja. :-) Måste iallafall ha något att göra om jag inte ska bli helt "hospitaltokig".
Förhoppningsvis är jag snart tillbaka och kan börja jobba igen, men det får ta den tiden det behöver.