Familj, vänner och livet
Idag är första fredagen som jag är helt själv hemma. Alla andra fredagar har exet kommit ner eller så har barnen kommit, eller så har jag varit borta, men ikväll är jag nästan helt själv. Mitt sällskap är tre busiga som kattkillar. <3
Ett förhållande är avslutat och ett nytt är inlett. Helt oplanerat och totalt oönskat, men när blixten slår ner och allt känns mer rätt än universum självt, då är där inte mycket att göra annat än att kapitulera och ta emot kärleken.
En gemensam vän sammanförde oss. "Ni är centerpartister bägge två. Det är som en dront. Alla har hört talas om dem men ingen har sett dem och nu känner jag två. Ni bara MÅSTE lära känna varandra", sa hon. Jaha, varför inte. Politik är ju roligt att diskutera så jag letade upp honom på Facebook och skickade ett chattmeddelande och en vänförfrågan. Fick svar på bägge och sen den dagen (mitten av mars) har vi chattat i princip varje dag. Ändå tog det en dryg månad innan vi bägge två förstod hur det var ställt. Då hade vi berättat för varandra att vi bara var vänner och att ingen av oss av intresserade av ett nytt förhållande igen. Jovisst, det gick ju bra ;-)
Efter ett kort tag insåg vi dock att känslorna vi hade var åt det djupare hållet och vi började ringa varandra och prata också.
Min sedan länge planerade "norrlandssemester" ändrades lite i resplaneran och det som var tänkt att bli halva veckan i Hällnäs och halva veckan i Luleå blev till sista två nätter i Hällnäs och sex nätter i Bygdsiljum. Ja, tänk att det finns en by som heter så :-)
När jag såg honom första gången så släppte alla bekymmer och när jag sjönk in i hans famn så var jag hemma. För första gången i mitt liv kände jag mig helt och totalt HEMMA!
Givetvis älskade jag ex-maken. Vi hade 18 år tillsammans och han var mitt livs första, riktiga kärlek. Vi har tre barn tillsammans och jag ångrar inte ett enda av de åren med honom.
Men här kom jag alltså HEM. På så många vis. Det fanns ingen tvekan om att jag har hittat min MAN. Jag har hittat min Älskade, mannen jag ska leva med fram tills den dagen vi dör. Det bästa sättet att beskriva vad vi har och vad vi känner för varandra, det är att använda ordet MAGI. Det vi har är magiskt. Det finns inte några andra ord för det. Vi är som gjorda för varandra. Han är allt jag kan önska i en man. Han är för mig perfektionen personifierad.
Och detta har jag min älskade vän i Hällnäs att tacka för. Jag kommer att vara henne evigt tacksam och jag älskar henne <3
Ex-sambon har jag lyckats bli vän med igen så än så länge är på "on speaking terms" och vi har sagt att vi ska umgås som vänner fortsättningsvis. Vilket jag tycker är bra för på den vänskapliga nivån har vi aldrig haft några problem.
Även med ex-maken har vi börjat bygga upp en vänskapsrelation. Vi har barn tillsammans så det är himla bra om vi kan umgås :)
Den 1 oktober flyttar jag tillbaka till Helsingborg igen. Denna gången till en egen lägenhet inne i stan. Det ska bli så himla skönt att komma tillbaka till den stan. Och det ska bli skönt att få börja rå om sig själv lite. Givetvis vill jag inget hellre än att bygga ett liv tillsammans med min Älskade, men omständigheter gör att vi måste vänta med det. Vad är då bättre än att bygga upp ett eget lite liv under tiden? Men mina tre pälsklingar och mina barn. En ny chans att umgås mer med mina vänner igen. Jag har saknat närheten till dem under de åren vi bott i Höör, så det ska bli såååå skönt att komma tillbaka. :)